Internet i Sverige

Enligt Björn Eriksen, teknisk chef på KTHNOC (Network operation center) har internet i Sverige börjat sin breda utvecklig någon gång under åren 1987-88. SUNET och NORD-Unet etablerades då med avsikt att ta hand om ett allmänt tillgängligt nät för kommunikation via IP. Ericsson bland andra har vid den tidpunkten redan använt sig av IP för interna behov. EUnet (European Unix Network) hade kommit till Sverige 1983. Exakt den 7 april 1983 klockan 14.02 startade kommunikation via EUnet i Sverige genom att Jim McKie skickade följande brev:

-From: mcvax!jim, To: enea!ber, Subject: Hello You are now hooked to the mcvax. This is just a test. Reply, we will be calling you again soon! Ignore any references to a machine called “yoorp”, it is just a test. Mail should go to “mcvax!…”. Regards, Jom McKie.

Björn Eriksen hade då anslutit en VAX/780 med BSD Unix från Enea Data i Täby mot mcvax i Amsterdam. 

Danmark hade redan året innan, 1982, först i Norden anslutit sig till mcvax i Amsterdam som var en del av EUnet i Europa. Trafikhastigheten mellan Europa och USA var då 1200 baud! Kontakten gick mellan mcvax i Amsterdam och decvax hos Digital i USA. Efter en tid användes UUCP (Unix to Unix) över X.25 till seismo maskinen på Seismologiska institutet i USA. En viss Rick Adams som jobbade på institutet hade där hand om en motsvarighet för EUnet. Efter en tid lämnade Adams seismo och startade UUNET. Han flyttade sin kontakt med Amsterdam till Washington som kunde klara en dataöverföringshastighet på 64 kilobit/s via IP. Samtidigt som EUnet startades även EARN (European Academic Research Network) och i staterna en motsvarighet som fick namnet BITNET.  För förbindelsen mellan EARN och BITNET användes ett speciellt protokoll RSCS som tidigare användes av IBM. EARN byggde ett eget nät i Europa. I Sverige användes SEARN på QZ och blev den centrala datorn för Norden. Kommunikationshastigheten mellan länderna var då 9600 baud/s. X.25/decnet baserade SUNET och andra element inom de nordiska akademiska näten ledde till NORDUnet som i början kallades för X.EARN.

Under den tiden har Sveriges nät vuxit till att omfatta aktörer som Chalmers i Göteborg med mcvax chalmers, Stockholms Universitet med en suadb maskin, KTH med maskinerna sus och ttds. Eric Allman uppfann sendmail som underlättade postgången genom att använda sig av domänadresser. EUnet gick successivt över till att använda sendmail och 1986 registrerades toppdomänen SE. Domänregistreringen är Sveriges ingångsport till fenomenet internet. Trots att många universitet i Sverige började använda IP dröjde det till 1988 innan SUNET blev ett IP-baserat nät. SUNET hade inte avsikt att låta nätet användas kommersiellt, men en kampanj som startades 1990 resulterade i att ett kommersiellt IP-baserat nät kom till.

Två år tidigare flyttades backbone från Enea till KTH som redan då hade hand om SUNETs IP-nät. Tele2 startade SWIPnet under arbetsnamn G-NET (Guerilla Net). KTH fick flytta ansvaret för EUnets UUCP verksamhet till SWIPnet. Telia som inte var intresserat av SWIPnet insåg hur nödvändigt det är att vara med om internetutvecklingen och startade TIPnet. Ett franskt företag Transpac etablerade sig också i Sverige genom att leverera tjänster till statliga myndigheter. Efter den tidpunkten kom marknaden att fyllas med hundratal olika internetleverantörer däribland Telenordia. Idag spelar Sverige en central roll för internet inte bara i Europa utan i hela världen. En av de 13 viktigaste maskiner i världen som innehåller alla upplysningar om allt som rör internet finns i Sverige.

Intervju med Lars-Johan Liman

Vad händer idag med internet i Sverige? Vad händer i världen? Hur hänger allting ihop? Svar på de frågorna får vi från en av de främsta experterna i landet. Han arbetar som systemspecialist på KTHNOC i Stockholm och heter Lars-Johan Liman. Han förklarar processen kring internetanvändning och andra tekniska detaljer för oss vanliga internetanvändare. En bilförare kan köra en bil utan att behöva känna till processer som sätts igång när startnyckel vrids, kopplingen trycks ner och växelspaken sätts i växelläge.
En internetanvändare behöver heller inte veta vad som händer när en server anropas och surfning startar. Det är dock bra att veta vad som händer, åtminstone för den nyfikna delen av oss internetanvändare. Liman ger oss en utmärkt handledning genom den högteknologiska internetdjungeln. 

-När jag går ut på internet från mitt modem, kommer jag först ut till internetleverantörens modempool…vad händer sedan? Vart kopplas jag sedan? Är hela internet kopplat med kablar dedicerade just för internet, eller är telefonnäten med i sammanhanget på något sätt? 

-Modemet sitter fast i, eller är rent av en del av, en router (dataväxel) hos operatören. Routern innehåller programvara för att förmedla IP-paket till andra routrar och har tabeller för att veta vilka paket som skall skickas vart. Tabellerna består av block av IP-adresser (eller ”riktnummerområden”) och information om åt vilket håll respektive adressblock ligger, dvs på vilken förbindelse paketet med en viss adress skall skickas ut. Operatören har sedan ett nätverk med routrar som är sammankopplade, antingen med egna sladdar (om det står nära varandra) eller med hyrda teleförbindelser om det är längre avstånd. Till routrarna kan man också koppla LAN-förbindelser så att man kan ansluta kontor och företag. Ofta har operatörerna små routrar ute hos kontorskunderna, med en LAN-anslutning på ena sidan, och en hyrd linje, som går till någon central router, på andra sidan. Operatören har också hyrda linjer till andra operatörer, och kan på det sättet utbyta trafik med dem. På vissa ställen finns knutpunkter, som fungerar som snabba LAN, där man kan koppla in routrar från många operatörer. Över detta LAN har sedan alla operatörer möjlighet att byta trafik med alla andra, efter överens- kommelse sinsemellan.
Till utlandet kopplar sig operatörerna med hyrda internationella förbindelser över vilka man sedan har trafikutbyte.  Trafiköverenskommelsen kan innehålla att en operatör ska vidarebefordra den andres trafik till en massa andra operatörer (så kallat transit). Det kan jämföras med att om man ringer till Japan så har Telia antagligen ingen egen linje dit, men det köper tjänsten att få sina samtal förmedlade dit av en amerikansk eller kanske en brittisk operatör.
De andra operatörernas nät ser principiellt sätt likadana ut, och man kan alltså gå vägen hemmamodem - operatörsmodem - modemrouter -central router - central router - annan operatörs router – annan operatörs router - tredje operatörs router - tredje operatörs kontorsrouter - kontors-LAN - webbserver.

-Hur vanliga är satellitlänkar på internet?

  -Satellitlänkar är inte så vanliga i industriländer längre, eftersom de leder till ganska lång fördröjning. Signalen skall ju upp en bra bit i rymden och ned igen, vilket till exempel tar c:a 600 ms tur och retur över Atlanten. I fiber tar det bara 100 ms. Fiber har också större kapacitet. I tekniskt mindre utvecklade länder finns det sällan fiber att tillgå mellan de orter man vill förbinda, så därför används satellit ganska ofta i sådana fall. Det blir mycket billigare än att gräva ned fiber långa sträckor. 

-I sammanhanget figurerar en del namn som jag gärna vill ha förklarade. Vad är SUNET till exempel?

  -SUNET (Swedish University Network) är en vanlig internetoperatör, men med lite speciell kundkrets. Det enda som är konstigt med SUNET är att vi bara har universitet, högskolor, forskningsinstitut och en del statliga myndigheter och liknande som kunder. Annars är vi en helt vanlig internetoperatör, precis som Tele2, Telenordia och andra.

  -NordUNET?

  -NORDUnet (Nordic University Network) är en annan vanlig operatör som också har en speciell kundkrets - de har nämligen bara ett fåtal kunder: SUNET och de motsvarande näten i de andra nordiska länderna (UNINETT (Norge), FUNET (Finland), DEnet (Danmark), ISnet (Island)), samt några akademiska operatörer i Polen och Ukraina. NORDUnet:s uppgift är att se till att de nordiska universitetsdatanäten kan kommunicera med varandra och med omvärlden.

  -Ebone?

  -Ebone (European Backbone) är ytterligare en helt vanlig operatör som har andra operatörer som kunder. Ebone kom till på bl.a. svenskt initiativ och förmedlar trafik mellan operatörer i tiotals länder och till omvärlden.

 -TEN-34?

 -TEN-34 (Trans-European Network - 34 Mbit/s) finns inte längre, men var namnet på ett ATM-baserat 34 Mbit nätverk som drevs av Unisource på uppdrag av en operatör som heter Dante. Dante har fått sponsring från EU för att kunna förse den europeiska akademiska världen med internetkonnektivitet till lägre pris än ute på marknaden. Tyvärr använder de ATM, vilket inte funkar så bra tillsammans med IP-trafik. TEN-34 har ersatts av TEN-155.

-Europanet?

-Europanet var föregångare till TEN-34, och finns inte heller längre.

-UUNet/WorldCom?

-UUnet var en av de första kommersiella internetoperatörerna i USA. De köptes upp av WorldCom som i sin tur köptes upp av MFS (Meteropolitan Fiber Systems), eller om det var tvärt om, och MFS/WorldCom köptes sedan av GTE.

-EUNet?

-EUnet var en av de tidigaste internetoperatörerna i Europa.

-EARN/BITNET?

-EARN (European Academic Research Network) finns inte längre, utan har gått ihop med RARE (Réseaux Associés pour la Recherche Européenne) och bildat TERENA (Trans-European Research and Educational Networking Association). EARN var ett tidigt nätverk för e-post och filöverföring mellan forskningscentra i Europa, grundat på motsvarigheten i USA (BITNET). EARN/BITNET använde inte IP som protokoll, utan ett eget, protokoll som kallades just BITNET.

-NSFnet?

-NSFnet (National Science Foundation Network) finns inte heller längre, men var namnet på ett nätverk för statliga myndigheter och akademiska institut i USA. Det var ett stort nätverk som spände över hela USA. Det användes som transitnätverk av akademiska organisationer i Europa som ville komma till Asien och tvärt om. NSFnet hade en "Acceptable Use Policy" (AUP) som inte tillät kommersiella företag att utnyttja dem som transit, vilket var ett elände att hålla reda på i routerkonfigurationer. NSFnet försvann i mitten av 90-talet.

-DECnet?

-DECnet har inget med Internet att göra, utan är ett helt annat

protokoll som man kan bygga nätverk av. Protokollet togs fram av

Digital Equipment Corporation (DEC, numer uppköpta av Compaq).

-D-GIX?

-D-GIX (Distributed Global Internet Exchange) är namnet på den stora internetknutpunkten i Stockholm. Ursprungligen var det tänkt att man skulle koppla ihop den med den stora knutpunkten i Washington DC och med en ny knutpunkt i Paris och göra dem till en enda stor gemensam knutpunkt (därför "Global"), men det visade sig att det inte gick att göra. När man hade kommit fram till det var namnet redan etablerat för stockholmsdelen, så det fick vara kvar.

D-GIX drivs av ett bolag som heter Netnod Internet Exchange AB, och det har alla de stora svenska operatörerna som kunder, plus en hel del utländska. D-GIX består i huvudsak av två separata FDDI-switchar som fungerar som backup för varandra. Via dessa switchar kan alla operatörer genom en enda anslutning "se" alla andra operatörer och på ett enkelt sätt åstadkomma trafikutbyte med dem.

-Vilka knutpunkter finns i Sverige?

-Inte en aning. Knutpunkter behöver inte vara stora. Jag vet att det finns en som Luftfartsverket driver ute på Arlanda, för olika organisationer som behöver komma i kontakt med varandra (LFV, SAS, Polisen, ...) och jag tror att Stockholms kommun också har en för att koppla ihop kommundelarna och olika serviceorganisationer.
När det gäller knutpunkter av "nationell" karaktär finns det bara två en i Stockholm (D-GIX) och en nystartad i Göteborg, som håller på att befolkas av de stora operatörerna. 

-Vilka är de stora knutpunkterna i Europa? 

-Störst av alla är LINX (London INternet eXchange). Nummer två är troligen D-GIX i Stockholm, och sedan skulle jag gissa på AMSIX i Amsterdam. Sedan finns det knutpunkter i alla städer med självkänsla, och jag vet att det finns i Wien, Paris, Frankfurt, Bratislava, Moskva med flera.

-Vilka är de största knutpunkterna i världen? 

-Meteropolitan Area Ethernet East (MAE-East) i Washington DC och MAE-West) San Jose (Kalifornien), samt de stora Network Access Points (NAP) som finns i New York, Chicago, San Francisco Bay area, och något ställe till som jag inte minns. 

-Hur ser kopplingen till USA ut? Är det bara en enda kabel som används för trafiken mellan Sverige och staterna? 

-Det är inte en kabel. Varje operatör köper transittjänst av någon annan. NORDUnet, Tele2 och Telia, och sannolikt även Telenordia, hyr egen kapacitet över Atlanten. Många andra köper transittjänst av någon större operatör som i sin tur hyr ledningskapacitet över Atlanten, till exempel Ebone. Det finns tiotals fysiska kablar över Atlanten, och var och en av dem kan ta många förbindelser. Man åker alltså olika väg till USA beroende på vilken operatör man har i Sverige. 

-Hur sker betalningarna? 

-Som sagt, man köper transittjänst av varandra, och betalar för det efter faktura.

Nytt konkurrensklimat

Vi står inför en avreglering som kommer att upphäva stora delar av Telias monopol och underlätta för konkurrenterna att kämpa för kunder på lika villkor. Telia kallar det för den största telereformen någonsin! Den nya lagen trädde i kraft den 11 september klockan 3.00. Då det blev fritt för användarna att välja telebolag.

-Förvalet har stor betydelse för konkurrensen på teleområdet. Det är viktigt att man som konsument använder sin möjlighet att välja och att ställa krav på sitt telebolag, säger Nils Gunnar Billiger, generaldirektör på Telia. I sam- band med händelsen går Post- och telestyrelsen ut med information och tips riktade till användare. 

1.                   Tänk på att olika telebolag har olika typer av taxor för både     internationella och nationella samtal. Dessutom kan vissa bolag ha tillfälliga rabatter, till exempel vid stora helger. Du behöver inte ha samma bolag till nationella samtal, som till internationella.

2.                     Olika bolag har olika geografiska gränser för hur långt ett lokalsamtalsområde sträcker sig. Det som gäller för lokalsamtal hos ett bolag kan räknas som rikssamtal hos ett annat.

3.                     Tiderna för lågtrafiktaxa, som är lägre än högtrafiktaxa, varierar . Det kan vara tidigt på morgonen, sent på kvällen eller under helgen. Det bestämmer varje bolag på egen hand.

4.                     Öppningsavgiften, den fasta avgift som tas ut varje gång du ringer, varierar från bolag till bolag. Om du till exempel brukar ringa korta samtal och väljer ett bolag med låg samtalstaxa men med hög öppningsavgift, behöver kostnaden inte bli lägre.

5.                     Telebolagens taxor för samtal till mobiltelefoner varierar.

6.                     Vissa bolag tar ut en fast minimiavgift för sina tjänster, antingen per månad eller per kvartal.

En lista över olika telebolag som finns att välja på finns på internetadressen: www.pts.se. Förteckningen kan beställas också per telefon på: 0200-11 11 20 

Post- och telestyrelsen betonar att de är den myndighet som bevakar post- och teleområdena och att deras mål är att alla i Sverige ska ha tillgång till effektiv och prisvärd post- och telekommunikation. 

 

Tillbaka till toppen