PowerShot Pro 90 IS

Den efterlängtade efterföljaren till Pro70 har kommit på marknaden. Namnet är Pro90 och den största skillnaden som märks är optiken. Objektivet har ett zoomomfång mellan 7 - 70 millimeter, som motsvarar ett omfång på 37 - 370 millimeter på en traditionell 24x36-millimeters kamera. Den optiska zoomen som är tio gånger kan multipliceras med fyra i digitalläge, vilket inte är att rekommendera. Jag fick rätt så taggiga och otrevliga bilder i den positionen. Jag upptäckte att kamerans 2, 6 miljoner bildpunkter räcker för att få mycket bra porträttbilder, som gör ett köp befogat om fotografen är mest intresserad av porträttbilder. Zoomen är dock rätt långsam, så någon form av spontanfotografering blir inte lyckat i alla lägen. En sak till, som inte är så bra, är att zoomknappen har flyttats från en utmärkt plats på föregångaren Pro70, på sidan av objektivet, till objektivets spets. Det är dessutom inte längre en knapp utan en ring som måste vridas för att zoomen ska kopplas till. Det blir dock lite mindre besvärligt efter ett par hundra bilder. Zoomen återgår till vidvinkelposition varje gång kameran stängs. Det är både störande och opraktiskt.

Pro90 är utrustad med starkare och bättre blixt än föregångaren och objektivet upplever jag som ganska ljusstarkt trots de många komponenter som behövs för att konstruera en så stark zoom. Det finaste i samanhanget är Canons patenterade optiska bildstabilisator. När jag testade Sonys digitalkamera Mavica 1000, konstaterade jag att det gick att ta bilder i högsta teleläge utan den sedvanliga skakningsoskärpan, som obligatorisk biverkning. Samma sak gäller Pro90. Det är ett likadant objektiv som sitter i de båda kamerorna.

Pro90 har lättarbetade menyer och bland ett tiotal språk gick det att välja svenska. Testexemplaret som jag fick hade inte några handböcker, men det visade sig inte alls behövas. Kamerans menyer är intuitiva och pedagogiska. Fotografen lär sig alla finesser på en halvtimme. Inspelningsmediet är Compactflash typ I eller typ II. Med senaste IBM Microdrive på 1 gigabyte går det att få många bilder. En bild tagen i högt upplösningsläge (1 856 x 1 392 bildpunkter) tar cirka 800 – 900 kilobyte.

Med kameran går det att ta tre bilder snabbt efter varandra, som är olika exponerade och fotografen kan sedan välja den bäst exponerade bilden.

För bästa resultat kan en extern blixt monteras på en sko på kamerans topp. De blixtmodeller som passar är Canon Speedlite 220EX, 420EX och 550EX.

LCD skärmen är av samma modell och kvalitet som på Pro70. Det innebär att den går att vrida åt alla håll och det är knappast möjligt att komma på en bättre lösning. Det som dessvärre inte alls är lika bra är bilden som uppstår när fotografen tittar i ”optisk sökare”. Det är en elektronisk färgbild som bjuder på mycket låg kvalitet och jag har svårt att tro att någon fotograf kommer att använda den något nämnvärt istället för LCD skärmen.

Batteridriftstiden är mer än tillfredställande. Jag tog över 100 bilder med LCD skärmen på och majoriteten av bilderna engagerade den inbyggda blixten.

Pro90 kan dessutom ta rörliga bilder, som duger mer än väl till publicering på internet. Det går också att se resultatet i kamerans LCD skärm med ljud.
Pro90 har snygg design och fotografen kan ha bra grepp vid fotograferingen. Den väger 680 gram utan batteri och mäter 126,5 x 83,9 x 139,1 millimeter.

Priset på 15 995 kronor inklusive moms är i högsta laget. De som vill ha en högklassig kamera som är en av de bästa på marknaden i sin klass, kan dock köpa Pro90. Bilder tagna i teleläge är mycket bra och kameror med annat objektiv än det som sitter i Mavica 1000 och Pro90 , kan inte alls prestera lika bra resultat.