Av Jerry Pournelle
USA:s Högsta Domstol (US Supreme Court) har gjort ett viktigt patentbeslut (länk till PDF) med innebörd för oss alla. Den första och mest uppenbara effekten är att det slår ner hårt på patent-troll — de där företagen, som köper upp patent, men inte gör något för att utveckla dem, och sedan ligger och väntar på att något företag skall komma ut med en produkt, som kan göra intrång i trollets "egendom". Det bästa exemplet på detta var patent-holdingföretaget NTP, som stämde RIM (Blackberry) på mer än $600 millioner fastän NTP aldrig hade utvecklat några som helst produkter. Andra exempel är inte svåra att finna. Domstolsbeslutet påverkar inte direkt denna utövning, men det gör det svårare för trollen att få patent till förråd.
Peter Glaskowsky säger att benämningen "patent-troll" är orättvis och förnedrande för uppfinnarna och patentprocessen, därför att det antyder att någon som upprätthåller ett patent är ett troll. Jag kan förstå hans åsikt. Många patent är beviljade för genuina uppfinningar, och uppfinnare förtjänar lagligt skydd. Men, existensen av förtjänstfulla patentinnehavare — och av riskkapitalister, som har investerat i förtjänstfulla patent — förnekar inte existensen av investerare och lagföretag som inte har gjort några bidrag för kunskap, och som samlar ihop patent, men istället för att utveckla deras möjligheter, håller på dem — ofta i hemlighet — tills de finner en djup ficka, som de kan stämma. Se länk för exempel.
I många år har domstolar fasthållit att patent på tillagda fördelar, många av dem smärtsamt självklara, är giltiga. Denna enhälliga åsikt av Högsta Domstolen tillbakavisar ett antal apellationsbeslut, som har varit allt mer generösa i att tillåta sådana patent. En iakttagare kommenterar att Domstolen kännbart begränsar "processlotteriet", och det är allt för det bästa.
Naturligtvis kan man undra om patentlagen inte har varit allt för generös mycket länge. Föreställningen att patentera en "affärsmetod" har alltid verkat orimlig för mig, särskilt i ljuset av patenthistorien.
Kungliga Monopol
Rätten att utgiva patent för monopol var en av Engelska Kronans maktbefogenheter. Till exempel, efter Restaureringen av kungadömet, utfärdade Karl II patent för monopol på teatrar, och bara två patenthållare var tillåtna att operera. Notera att detta är besläktat med en affärsverksamhetslicens, men gick mycket längre. Kungliga Patent reglerades efter den "Ärorika Revolutionen", men de förblev en del av Kronans maktutövning, såväl som en märkbar källa till inkomst. Där var patent på rätten till handel i vissa handelsvaror, så som till exempel, tändstickor, och för en tid, rom och salt. Patent för monopol var en stor del av det paket av missnöjen, som inspirerade den Amerikanska Revolutionen.
Patent blev noggrant diskuterade under Philadelphia Överenskommelsen av 1787. Utformarna var rädda för dem. Samtidigt engagerade de sig för intellektuella egenskapsrättigheter och motivation för innovationer. Kompromissen var att ge Kongressen makt "att främja framsteg i vetenskap och användbar konst, att säkra för begränsade tider exklusiv rätt för författare och uppfinnare till deras respektive böcker och upptäckter". Notera att avsikten här, inte är att förstärka myndighetens makt; inte är att tillåta Presidenten eller några som helst andra officiella makthavare att belöna vänner; och den är inte för att åstadkomma ersättningar. Inte heller är den för att bemyndiga patent-troll. Avsikten är att främja framsteg inom vetenskap och brukskonst.
Patent och Copyright
Både patent och copyright stammar från samma konstitutionella myndighetstillstånd, men under tiden har rättigheterna som tilldelas under varje divergerat.
I början var copyright mycket begränsad i varaktighet: 14 år, med möjlighet till förlängning för ytterligare 14 år. Detta varade (med några tillägg tillåtna 1831) tills 1909, när copyright perioden utökades till 28 år, med valmöjlighet till förlängning i 28:e året för extra 28 år. Om arbetet inte förnyades det 28:e året blev det allmän egendom, och i alla händelser, alla arbeten äldre än 56 år kunde säkert förutsättas vara till allmänhetens förfogande och kopieras, omtryckas, eller säljas utan införskaffande av tillåtelse.
I 1975 inbjöds författarföreningar att delta i Kongressdiskussioner för revision av copyright. Samtidigt som det inte fanns någon allmän överenskommelse, var USA-författare generell inte missnöjda med 56 års period; det fanns invändningar mot förlängningsförutsättningen, vilket förbjöd förlängning före 28:e året, och därför straffade slarv eller ouppmärksamhet med permanent förlust av copyrightskyddet.
Förlängningreglerna hade redan kommit under angrepp. Viktor Hugo var starkt kritisk mot förlängningskraven, och hans påverkan hade betydelse dagen när Bern-överenskommelsen för copyright uppgjordes och infördes. US Kongressen 1976 korrigerade USA:s copyrightlag med avsikten att göra den överensstämmande med Universella Copyright Överenskommelsen och Bern-överenskommelsen, och USA blev senare part i dessa fördrag. De ger ett minimum copyrightskydd av livstid plus 70 år, utan krav på förlängning, och det blev del av USA:s lag.
Notera att Copyrightlagen är tämligen specifik. Du kan inte copyrightskydda en berättelseidé, eller titel. Du kan bara copyrightskydda ett specifikt arbete. Dina tankar om ämnesinnehållet är inte skyddade.
Patentlagen har en mindre färgstark historia, och de flesta Kongressändringar har varit för att ändra organisationen av Patentkontoret i stället för att ändra rättigheterna som ges. Därför har en hel del av Patentlagen vuxit till kring beslut av Patentkontoret och Domstolsbeslut. Effekten av allt detta har varit att expandera omfattningen av patent, och tillåta patent för datorprogram, affärsverksamhetsutövning, begrepp hittills inte utövade, och en hel hop av kategorier diskutionsvis aldrig tilltänkta i Patentlagen och nästan säkert inte avsedda i originalet till de konstituerade tillåtna rättigheterna.
En effekt av den nya frikostigheten i Patentlagen var de så kallade "Plotpatenten", eller ”händelseutvecklingspatenten” under vilka patenträttighetstroll kunde skaffa patenträttigheter till vissa litterära intriger, och stämma författare för "intrång." Vare sig de kunde vinna de där fallen eller ej, så hade få författare medel att bestrida sådana rättegångar. Och utom för större bästsäljande författare, kommer de flesta utgivare inte att ta en chans på ett arbete vars titel inte är klar. Värst av detta var att patentets ägare behövde inte ha skrivit en berättelse med användande av intrigen; det vore tillräckligt att ha beskrivet den och ansökt om patent. Jag önskar jag hittade på detta (Länk). Tyvärr, där har varit en ansökan för plotpatent.
Patentadvokaten C.E. Petit, Esq., säger om det nya domstolsbeslutet "Jag hade rätt; "plotpatent "-sökanden hade fel; och hans ansökan vilken, på grund av långsam handläggning på Patentkontoret, fortfarande var oavgjord tidigare denna månad, är med nödvändighet in för att bli avslagen."
Detta är en mycket bra sak. Patent är förmodade att skydda nyhetsmakeri, och belöna verklig skapelse; de var aldrig avsedda att tillåta patenttroll att ligga på i väntan på att andra skall utveckla produkter, för att sedan se hur mycket de kan plocka dem på.
Vi kan alla applådera US Supreme Court beslutet i denna fråga. Det borde göra livet lättare för riktiga utvecklare och innovatörer.
Jerry Pournelle, Ph.D., är en science-fiction författare och Byte.com's senior contributing editor. Kontakta honom på jerryp at jerrypournelle.com. Besök Jerry's Chaos Manor på http://www.jerrypournelle.com/.
Översättning Jackie DervingTillbaka till toppen