IA-64, EPIC och Itanium i perspektiv
Staffan Höijer
2001-12-04

   Alla RISC- processorer har idag en historia som är minst tio år gammal. När RISC kom låg fokus på enkelhet i kiselkonstruktionen, medan kompilatorn fick göra mer jobb. När sedan RISC utvecklades till superskalär RISC lade man in mer och mer teknik i kisel, teknik som egentligen inte bäst klaras där. "Utvecklingen går i vågor.. hur mycket intelligens som ligger på chipet och hur mycket som finns i kompilatorn" säger HPs Suneel Jain .
   Nu kommer kompilatorn åter mer i fokus. Den ska göra mer av jobbet, precis som när RISC en gång kom. Kompilatorn klarar mycket bättre att förutsäga hur programflödet är, och behöver gissa mindre än dagens superskalära processorer, vilket leder till snabbare och effektivare programhantering. HP och Intel kallar den nya teknologin för EPIC (Explicitly Parallell Instruction Computing), vilket alltså ska jämföras med RISC.
   En central del i EPIC är att de kompilerade programmen innehåller information om i vilken ordning instruktioner ska utföras, och processorn bestämmer inte allt själv. EPIC är grunden för det nya instruktionsset som de nya processorerna använder.
Men sedan ska EPIC och instruktionssetet omsättas från teori till praktik, vilket går i olika steg. Arkitekturen IA-64 är Intels och HPs inplementering av EPIC, ungefär som PA-RISC, UltraSPARC osv som är olika tillverkares RISC- arkitekturer. Skillnaden är att idag finns bara en enda implementering av EPIC, just Intels och HPs IA-64, inte många som RISC-varianterna. Och sedan ska processorerna konstrueras och tillverkas: Den första Itanium, kom i somras, sju år efter att HP och Intel först annonserat sitt samarbete, och nästan fyra år efter det EPIC lanserats. Nästa version (med arbetsnamn McKinley) ska komma under 2002 osv.
   I detta perspektiv kan man kanske förstå att utveckling av en helt ny teknologi som EPIC, att skapa en arkitektur (IA-64) och bygga processorer, är ett gigantiskt arbete jämfört med att förbättra en befintlig processor. Till detta kommer att man måste utveckla effektiva kompilatorer. Dessa blir mycket mer komplexa än dagens vanliga kompilatorer (eftersom de också ska hjälpa till att styra programflödet). Intel tar samtidigt steget över till 64 bitar, något som funnits i HPs och andra tillverkares RISC- processorer i många år.
   Därför är det lätt att uppfatta Itanium som ett första gigantiskt testprojekt: Utvecklarna kan börja lära sig plattformen, men man också får en grund för att hitta svagheter som kan åtgärdas till nästa generation. Men den stora fördelen är att en ny arkitektur har mycket stor potential för förbättringar, prestandaökningarna mellan olika generationer kan väntas bli mycket stora, i motsats till förbättringar av 10 år gamla konstruktioner

   Men var ska då dessa nya superprocessorer användas: I första hand i servrar, där främst databaser som kan hanteras mycket snabbare i internminnet i 64-bits maskiner är ett typexempel. Men även i arbetsstationer väntas 64- bitstekniken komma
Däremot inte på skrivborden... åtminstone inte på många år. Pentium 4 beräknas t ex utvecklas mot 10 MHz (jämfört med 2 MHz idag). Men en gång kommer 64 bitar på skrivborden också, kanske inte för att det behövs, men för att det inte lönar sig längre att utveckla den gamla 32-bitstekniken längre.
Åter till artikel

Utvecklingsschema